Förekomsten av trikiner hos hästar är väldigt sällsynt. Faktum är att det inte finns ett enda dokumenterat fall i Sverige.
I övriga Europa har några enstaka fall påträffats i Frankrike och Italien. Det har då handlat om hästar som importerats från Östeuropa. Det första fallet påträffades 1975. Fram till 1998 hade ytterligare 11 utbrott rapporterats varav samtliga i Italien och Frankrike. Antalet personer som smittades av det infekterade köttet de åt varierade stort mellan de olika fallen, alltifrån sju till över 500 personer. Fallen har blivit allt färre på senare år i hela Västeuropa tack vare god kontroll på slakterierna.
En anledning till att hästar är så förskonade från trikinsmitta är att trikiner sprids via kött. Eftersom hästar är växtätare minskar risken markant att de ska drabbas. I de fall det hänt är en trolig orsak att de fått i sig foder innehållande små rester av döda gnagare som varit infekterade av sjukdomen. Det är vanligare att andra djur får problem med trikin.
Sedan fallen i Frankrike och Italien blev kända ändrade Sverige sina rutiner kring kontroller av hästkött. Idag testar man allt hästkött som går till konsumtion precis som man testar kött från till exempel tamgris och vildsvin. Vid provtagning på häst tas vävnad från antingen tuggmuskeln eller muskulaturen i tungans infästning. Det är alltså inte själva tungan utan den bortre delen av tungans rot. Vid den här typen av prov krävs mellan 25-50 gram. Om inte dessa muskeldelar finns tillgängliga kan ett prov tas från mellangärdet på hästen, men då krävs det mellan 50-100 gram vilket medför att kostnaden för analysen blir ungefär dubbelt så hög.
Trikiner i hästkött kan oskadliggöras genom att hetta upp hela köttstycket till 68 grader C. Frysning till -18 grader C i minst 4 veckor som kan användas för att oskadliggöra trikiner i tamgris är dock inte en fungerande metod för hästkött. Där bör du alltid testa köttet.
Vill du läsa mer om trikinos bland hästar kan du läsa den här vetenskapliga studien.